FFC:s Lauri Ihalainen: Inga överraskningar i EK:s strategi
Finlands Näringsliv EK offentliggjorde på onsdagen i förra veckan sina nya arbetsmarknadspolitiska visioner. EK föreslår i sitt dokument bl.a. att flexibiliteten i arbetslivet och den lokala avtalsverksamheten ökas, strejkrätten begränsas och medlingen i arbetskonflikter förnyas.
Enligt FFC:s ordförande Lauri Ihalainen finns det just inget överraskande i EK:s strategi, alla förslag har redan ventilerats vid förhandlingsbordet. Det positiva är att EK förbinder sig vid den finländska avtalspolitiken på trepartsbasis och vid att utveckla den också i framtiden, säger Ihalainen. EK utesluter inga alternativ i avtalspolitiken och vill bevara också möjligheterna till en centralt överenskommen inkomstpolitik.
EK:s dokument avslöjar emellertid att den traditionella konflikten mellan arbetsgivare och löntagare inte har försvunnit någonstans. Dokumentets centrala tema gäller ökad flexibilitet och lokal avtalsverksamhet.
– När arbetsgivarna i sitt dokument kräver ytterligare flexibilitet i arbetslivet visar de hur långt de har kommit från människors vardag och verkligheten i arbetslivet. I verkligheten flexar de finländska arbetstagarna redan alltför mycket, och på bekostnad av sina familjer och sin egen ork. Istället för nya former för flexibilitet skulle det vara viktigt att signalera, att arbetsgivarna är redo att främja löntagarnas ork och trivsel i arbetet, och exempelvis göra något för att förbättra korttidsarbetarnas ställning i arbetslivet, säger Lauri Ihalainen.
FFC förhåller sig positivt till att utveckla den lokala avtalsverksamgeten, men denna måste ske på lika villkor. Här är det absolut nödvändigt att stärka förtroendemännens ställning och förbättra deras verksamhetsförutsättningar, fortsätter Ihalainen.
Arbetsgivarna föreslår att det lokala inflytandet ökar också när det gäller lönepolitiken. Den solidariska lönepolitiken vill EK däremot begrava för gott. Ihalainen menar att förslaget att avtala om lönerna lokalt inte är genomtänkt, för den arbetsfred som är knuten till arbetsvillkoren, såsom lönerna, fattar man beslut om på det nationella planet.
– Endast genom allmänna förhöjningar som gäller samtliga löntagare kan man garantera att lönernas realvärde utvecklas och jämlikheten förverkligas. EK har förbundit sig att främja lönejämlikhet mellan kvinnor och män och det är inte möjligt utan en solidarisk lönepolitik, påpekar Ihalainen.
FFC:s avtalspolitiska målsättningar skrivs in i FFC:s strategidokument som behandlas på kongressen i juni.