FFC vill ha turordningsregler vid uppsägning – Skyddar dem som har bäst yrkeskunskap och som har förlorat en del av sin arbetsförmåga

Fackcentralen FFC vill ha en lag om vilka turordningsregler som ska gälla vid uppsägning. Enligt FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta handlar förslaget om att om att skapa ett tryggare arbetsliv och stöda sysselsättningen.

FFC vill att arbetsgivarna i samband med uppsägningar ska vara tvungna att ta hänsyn till hur stor yrkeskunskap arbetstagarna har, hur stor del av arbetsförmågan de har förlorat under sin tid hos arbetsgivaren, vilken försörjningsplikt de har och hur länge de har varit anställda hos arbetsgivaren.

Turordningsreglerna ingår i FFC:s målsättningar inför riksdagsvalet.

– Vi tror att ett sådant system skulle minska på arbetsgivarnas egenmäktiga agerande och stöda sysselsättningen, skriver FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta i ett blogginlägg (på finska).

Ilkka Kaukoranta påpekar att arbetsgivarna i dagsläget rätt fritt kan välja vem som sägs upp. För arbetstagarna, och också för förtroendemännen, förblir det ofta oklart på vilka grunder det sker.

– En allmän observation är att det ofta är arbetstagare med mer erfarenhet och högre lön som sägs upp. I värsta fall ersätts de av arbetstagare med billigare snuttanställningar eller nolltimmarsavtal, eller av inhyrda arbetstagare, påpekar Ilkka Kaukoranta i sitt blogginlägg.

Längden på anställningsförhållandet är bara ett av flera kriterier

Ilkka Kaukoranta påpekar att det inte handlar om att skapa motsättningar mellan äldre och yngre generationer, utan att målsättningen är att skapa ett bättre och tryggare arbetsliv för alla.

– Vi föreslår turordningsregler som är objektiva, tydliga och enkla. I många kollektivavtal finns redan turordningsregler som rätt bra uppfyller de här kraven. Bäst skydd får de yrkesproffs som är viktiga för arbetsgivaren, och de som har förlorat en del av sin arbetsförmåga i arbetsgivarens tjänst. Utgångspunkten är alltså arbetsgivarens behov, men också skyddet för arbetstagarna beaktas, förklarar Ilkka Kaukoranta.

Dessutom borde man ta hänsyn till hur länge arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren, samt vilken försörjningsplikt arbetstagaren har.

Kaukoranta konstaterar att ett uppsägningsskydd som delvis bygger på anställningsförhållandets längd i praktiken kommer att stärka uppsägningsskyddet för de äldre arbetstagarna på de yngre arbetstagarnas bekostnad. Situationen balanseras ändå upp om arbetsgivaren också ska ta hänsyn till försörjningsplikten, eftersom småbarnsföräldrar skulle kunna få ett starkare skydd.

– Sådana turordningsregler skulle också förbättra sysselsättningen. De som har jobbat länge hos samma arbetsgivare och de som är äldre har svårare att få jobb igen om de blir uppsagda. När en arbetstagare har jobbat länge på en viss arbetsplats blir personens kunnande specifikt för den arbetsplatsen och det försämrar möjligheterna att få jobb hos andra arbetsgivare.

En reform skulle uppmuntra arbetsgivarna att utveckla personalens kunnande

Ilkka Kaukoranta betonar att de regler som FFC föreslår skulle göra arbetsgivarna mer motiverade av att ta hand om kunnandet och arbetsförmågan hos hela personalen, när det inte längre är så lätt att bara säga upp dem som behöver utveckla sitt kunnande. Kaukoranta hoppas att reformen skulle leda till att arbetsgivarna ger personalen mer utbildning, vilket i förlängningen skulle förbättra både produktiviteten och sysselsättningen.

I Sverige finns redan turordningsregler där längden på anställningsförhållandet är den avgörande faktorn. Forskning visar (på finska) att finländska arbetsgivare i klart högre grad säger upp äldre arbetstagare, i jämförelse med svenska arbetsgivare. Det här anses vara en förklaring till att sysselsättningsläget är bättre i Sverige än i Finland, påpekar Ilkka Kaukoranta.