FFC: Utökat lokalt avtalande hotar leda till lönerea

FFC förutsätter att ett utökande av det lokala avtalandet inte leder till lönesänkningar på företagsnivå.

Finlands största löntagarcentralorganisation FFC betonar att det finns ett verkligt hot om en lönerea om man med tvång går in för en modell där företag kan avtala om lägre löner än vad branschens kollektivavtal fastställer.

– Arbetsvillkoren skulle göras till en del av priskonkurrensen. Följderna är lönedumpning och försämrad trygghet för löntagarna, betonar FFC:s arbets- och näringslivsdirektör Matti Tukiainen.

FFC påminner om att 95 procent av företagen som är verksamma i Finland sysselsätter mindre än tio personer. På de företagen inom FFC-branscherna saknar ungefär hälften förtroendeman eller motsvarande personalrepresentant.

– Hur genomförs lokalt avtalande på de här arbetsplatserna? Vi förutsätter att man inte rör kollektivavtalens allmänt bindande verkan i samband med utökandet av lokalt avtalande. I kollektivavtalen bestämmer arbetstagar- och arbetsgivarförbunden om villkoren för lokala avtal, poänterar Tukiainen.

FFC är beredd att ge icke-organiserade företag större möjligheter att lokalt avtala om bland annat arbetstid. FFC understryker ändå att lokalt avtalande inte utvecklas genom tvång, utan genom att frivilligt förhandla.

– Samtidigt måste man se till att samma skyldigheter gäller för både icke-organiserade och organiserade företag. Förtroendemännens rättigheter måste garanteras och det måste finnas klara tillvägagångssätt för att lösa konflikter, framhåller Tukiainen.

 – I bästa fall vinner alla parter på lokala avtal. Ett villkor för det är ändå att förtroendemännen har möjlighet att påverka förhandlingarna. Målsättningen får stöd av Hietalas modell som skulle innebära att arbetsfreden flyttas till företagsnivå, att fackförbunden får rätt att väcka talan och att personalrepresentationen i förvaltningen förstärks.

FFC:s arbets- och näringslivsdirektör Matti Tukiainen betonar att regeringsprogrammet innehåller skarpa formuleringar om att utöka lokalt avtalande och försvaga arbetsvillkoren. 

– Kollektivavtalens roll som en garanti för löntagarnas minimiarbetsvillkor får inte heller i fortsättningen äventyras.