FFC: Samlingspartiet vill skrota det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa

Fackcentralen FFC anser att Samlingspartiets förslag till massiva nedskärningar inom det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa är ofattbart. Enligt FFC:s ordförande Jarkko Eloranta passar pratet om att skära ner utkomstskyddet för arbetslösa speciellt dåligt ihop med de nuvarande ekonomiska utsikterna.

– Finländarna är bekymrade över framtiden. De är rädda för permitteringar och uppsägningar. Redan nu är förtjänstskyddet för största delen av dem som förlorar jobbet under 1500 euro i månaden. När Petteri Orpo i den här situationen pratar om nedskärningar leder det bara till ökad oro och osäkerhet.

I sin skuggbudget föreslår Samlingspartiet att längden på det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa ska halveras från 400 dagar till 200 dagar. Därtill vill partiet försvaga tryggheten för dem som har varit arbetslösa en längre tid genom göra så att det förtjänstskydd som betalas ut gradvis blir mindre. Samlingspartiet vill också förlänga arbetsvillkoret från sex till tolv månader, utöka antalet självriskdagar i början av arbetslösheten från fem till sju, försvaga nivån på det index som höjer arbetslöshetsförmånerna samt göra så att man inte längre tjänar in pension när man får arbetslöshetsförmån.

– I praktiken vill Samlingspartiet skrota hela det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa. Samlingspartiets förslag skulle vara speciellt grymt mot dem som har den allra svagaste ställningen och som har svårt att få jobb, konstaterar Eloranta.

 

När arbetslösheten blir långvarig beror det ofta på problem med den egna arbetsförmågan eller kompetensen eller helt enkelt på att det inte finns något lämpligt jobb. Samlingspartiets förslag om att kraftigt försämra utkomsten löser inte de här problemen, utan leder tvärtom till att de arbetslösa hamnar i allt större trångmål och blir mer beroende av annan social trygghet.

– Samtidigt föreslår Samlingspartiet skattelättnader på sammanlagt en miljard euro i alla inkomstklasser, förundrar sig Jarkko Eloranta.

Arbetskraftsservicen har under de senaste åren förnyats genom flera olika åtgärder. I år trädde den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice i kraft. Modellen skärper avsevärt de arbetslösas skyldigheter att söka jobb, men samtidigt utökas tjänsterna för de arbetslösa. Genomförandet av den här betydande reformen har bara påbörjats.

– Det är klart att många arbetslösa behöver stöttas i jobbsökningen samt behöver utbildning för att uppdatera sin yrkeskunnighet eller skaffa ett nytt yrke. Nu behövs sådana åtgärder, inte de försämringar som Samlingspartiet erbjuder, säger ordförande Jarkko Eloranta.

Lokala avtal främjas genom förtroende

Samlingspartiet föreslår i sin skuggbudget att det lokala avtalandet ska utökas. FFC motsätter sig inte lokala avtal, men de lokala avtalen får inte leda till att anställningsvillkoren försämras. Redan nu är det alltid möjligt att på arbetsplatsen ingå avtal där man kommer överens om villkor som är bättre än i arbetslagstiftningen eller kollektivavtalet. Sämre villkor kan man däremot endast avtala om i de fall där lagen eller kollektivavtalet ger möjlighet till det.

Samlingspartiet föreslår att reformen ska ha en sysselsättande effekt på upp till 25 000 jobb. Det betyder att deras modell skulle innebära att arbetstagarnas anställningsvillkor försämras genom de lokala avtalen.

– Lokala avtal ska inte bara innebära att anställningsvillkoren dumpas, utan att man genuint kan beakta arbetsförhållandena på företagsnivå genom att avtala tillsammans. Det bästa sättet att främja det skulle vara att utöka förtroendet på arbetsplatserna och arbetsmarknaden, konstaterar Eloranta.

Samlingspartiet vill att också förtroendeombud som inte hör till facket ska kunna vara avtalspart i lokala avtal. Om man vill att rätten att avtala lokalt, som ingår i kollektivavtalen, ska utvidgas till att gälla icke-organiserade företag, ska de ha samma skyldigheter som de företag som hör till arbetsgivarförbundet i branschen. Det betyder att bara förtroendemannen kan kunna vara avtalspart.

– Genom anställningsvillkor som grundar sig på kollektivavtal kan vi säkerställa att arbetslivet är rättvist och att konkurrensen mellan företagen är jämlik. Att utvidga det lokala avtalandet på det sätt som Samlingspartiet föreslår skulle försämra både arbetslivskvaliteten och företagens ställning.