Ett gott arbetsklimat och humor som drivkraft

I en liten fabrik känner alla varandra och när hierarkin är låg är det enkelt att få saker gjorda. Varje arbetstagare kan påverka det egna jobbet och alla utbildas för varierande uppgifter. Huvudförtroendemannen prisar det goda arbetsklimatet och humorn på Metsä Boards fabrik i Joutseno. Där trivs man.

Aku Soininens närmaste arbetskamrater är underhållsgruppen med sju–åtta personer. Aku är huvudförtroendeman för Pappersförbundet och driftoperatör. I intressebevakningsfrågor är det vice huvudförtroendemannen, arbetarskyddsfullmäktige och verkstadsklubbens ordförande som är hans närmaste medarbetare.

– Vi har 47 arbetstagare och fem högre tjänstemän på vår fabrik. Folk känner varandra rätt bra. Och alla utför alla uppgifter efter eget kunnande. Också jag har utbildats i operatörsuppgifter, och hoppar in där ibland så att jag inte glömmer hur man gör.

Aku Soininen rosar det goda arbetsklimatet. Han tycker att det är det viktigaste kännetecknet på en bra arbetsplats.

– Jag vet inte om en bra atmosfär åstadkommer ett bra arbetskollektiv eller tvärtom, om det är ett bra arbetskollektiv som skapar en god atmosfär. Det goda klimatet syns hos oss bland annat i den sprudlande humorn och öppna diskussionen.

Man kan påverka sina arbetsuppgifter

Ett annat tecken på en bra gemenskap är att arbetstagarna har väldigt goda möjligheter att bestämma om sina arbetsuppgifter, säger Aku Soininen. Arbetet fördelas inom gruppen.

– Jag tycker vi kan påverka vårt jobb och man kan alltid säga sin mening. Larm och fel fixar vi genast, men om det inte brådskar kanske vi väntar på en solig dag innan vi tar itu med utomhusservicen.

Huvudförtroendemannen ser det som viktigt att man kan påverka sitt arbete. Då känns jobbet meningsfullt.

– Vi har inte ens en arbetsledning här. Ändå löper jobbet bra. Självklart finns det alltid någon i skiftet som tar ledningen om det blir problem. En låg hierarki är bara bra, poängterar Aku.

Sedan Metsä Boards Joutsenofabrik startade för elva år sedan och av dem som har slutat har de flesta gått i pension. Omsättningen är obetydlig, vilket också är ett tecken på att folk trivs här.

Huvudförtroendemannen berättar att sammanhållningen ibland tar sig uttryck i gemensamma "sitsar". Det kan vara bowling-, bastu- eller Saimenkvällar som stärker gemenskapen.

Lätt att komma in i gänget

Den senaste nykomlingen i underhållsgruppen är Heikki Tikka.

– Det finns faktiskt inget att klaga på i arbetsteamen. Jag har blivit väl emottagen. Och ganska snabbt har jag lärt känna arbetsteamen inom underhållet. De andra teamen har jag inte riktigt hunnit bekanta mig med.

Aku Soininen säger att också Heikki Tikka ska introduceras i operatörsuppgifter, så att även hans kunnande breddas med tiden. Aku har en förtroendemannatid på åtta timmar i veckan.

– Jag har inte slagit fast någon mottagningstid, jag vill inte sitta på ett rum och vänta utan rör mig hellre ute bland arbetarna. Jag kan till exempel "ha jour" vid kaffebordet. Jag är rörlig så det är lätt att komma och tala med mig.

Det kommer ganska få förslag från arbetstagarna, till exempel om fördelningen av lokala potter. Vid fabriken i Joutseno inleddes i höstas ett försök med tolv timmars arbetspass. Arbetstagarna röstade om att starta försöket och på hösten ska de rösta på nytt om det lönar sig att fortsätta.

– Jag har fått respons om att arbetsteamen gillar att jobba enligt det nya systemet. Efter fyra arbetsskift har man sex lediga. Så genom lokala överenskommelser och försök har vi kunnat påverka arbetsskiftena.

– Här finns fina arbetskamrater, vi har en toppenbra vi-anda. Och humorn blomstrar. Varje arbetsteam har sin egen humor för sig, också vi inom underhållet. Jobbet går undan och folk trivs, säger huvudförtroendemannen.

Aino Pietarinen (översättning: Viola Eksten)