Regeringens nedskärningslinje fortsatte vid budgetmanglingen
– Samtidigt som regeringen kraftigt skär ned i den sociala tryggheten och de offentliga tjänsterna, finns det tillräckligt med pengar för höjda FPA-ersättningar som huvudsakligen betjänar höginkomsttagare. Och regeringen gör fortfarande ingenting åt de skattestöd som gynnar de rika. Det finns alltså alternativ till nedskärningarna och det är ett politiskt val som handlar om värderingar att anpassningsåtgärderna riktas på det här sättet, säger FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta.
Trots nedskärningarna kommer statsbudgeten att fortsätta uppvisa ett underskott på ungefär 12 miljarder euro. De fortsatt stora underskotten förklaras delvis av att den ekonomiska utvecklingen har varit svagare än väntat. Regeringens nedskärningar försämrar konjunkturläget eftersom de minskar konsumenternas köpkraft och den inhemska efterfrågan.
– I stället för att dämpa recessionen leder regeringens åtgärder till att arbetslösheten ökar. Nedskärningarna leder också till att kommande recessioner blir kraftigare eftersom den sociala tryggheten inte längre på samma sätt tryggar utkomsten för dem som blir arbetslösa och därigenom den inhemska efterfrågan under recessioner, påpekar Kaukoranta.
Med tanke på den ekonomiska tillväxten skulle det vara viktigt att regeringen ser till att arbetstagarna kan utveckla sitt kunnande också i framtiden. Ur det här perspektivet är det oroväckande att regeringen, som en fortsättning på det tidigare beslutet att dra in vuxenutbildningsstödet, nu håller på att göra nedskärningar speciellt inom yrkesutbildningen för vuxna. Också skärpningarna som gäller arbetskraftsinvandring, såsom tremånadersregeln, kan försämra förutsättningarna för framtida ekonomisk tillväxt.
De nedskärningar som regeringen har fattat beslut om i regeringsprogrammet riktar sig speciellt mot låginkomsttagare och den sociala tryggheten. De besparingar som nu genomförs riktar sig dessutom mot de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna, förvaltningen och organisationerna.
Helheten försvagar välfärdsstaten. Till exempel för dem som insjuknar är helheten dyster: sjukdagpenningen skärs ned, läkemedelsersättningarna försvagas, vårdgarantin försämras, klientavgifterna inom hälsovården stiger och stödet till social- och hälsovårdsorganisationerna skärs ned.
– Det verkar som om den finländska välfärdsstaten inte kommer att vara sig lik efter den här valperioden. Nedskärningarna leder till att finländarna inte på samma sätt som tidigare kan lita på de samhälleliga skyddsnäten när de insjuknar eller blir arbetslösa.
