”Den starkas uppgift är att stödja den svaga”

Stuvaren Jape Lovén upplever att han och de andra som strejkar just nu, gör det för att försvara alla finländares rättigheter.

I Finland pågår en politisk strejk som stoppar exporten och importen och gör det svårare för industrin att hålla hjulen i rullning. Hamnarna står i centrum för konfliktåtgärderna. Stuvaren Jape Lovén jobbar i Nordsjö hamn i Helsingfors och han upplever att han och de övriga arbetstagarna som strejkar gör det för att försvara alla finländare.

– För oss hamnarbetare är solidaritet en globalt inbyggd modell. Strejkerna handlar om att om det finns en grupp arbetstagare som inte klarar sig på egen hand, så är den starkas uppgift att stödja den svaga. Arbetstagarna i de branscher där den fackliga organiseringen är god, har styrka att hjälpa andra.

– Det är omöjligt att hitta någon som inte berörs av nedskärningarna eller som inte känner någon som berörs. Om de arbetslösa inte kan ta upp kampen mot regeringens bestämmelser, så kan vi som är i arbetslivet försöka säga att det regeringen gör är fel, säger Lovén.

”Man talar om människor som om de är söndriga delar på en motor”

Lovén anser att det grundläggande problemet är kopplat till värderingar. Regeringen räknar ut ett ekonomiskt pris på allt, men den sätter inget värde på människan.

– De säger alltid att arbetslösa ska jobba, söka jobb. Inställningen är att arbetslösa är lata och inte vill jobba, att de borde ta emot jobb. Faktum är ändå att folk gör hundratals ansökningar och sätter oerhört mycket tid på det. Men samtidigt kommer regeringen och skär ner det stöd som de får för att kunna försörja sig. Det betyder att regeringen inte alls värdesätter det som folk gör för att få ett nytt jobb. Man talar om dem som om de skulle vara söndriga delar på en motor.

Regeringens lista över nedskärningar gäller inte bara arbetsmarknaden och den sociala tryggheten. Regeringen håller dessutom på att begränsa rätten till politiska strejker.

– I vanliga fall är konflikterna på arbetsmarknaden mellan parterna, och statsmakten försöker upprätthålla samhällsfreden. Nu har regeringen, ända upp på ministernivå, kommit med tvivelaktiga uttalanden om de skattebetalare som också betalar deras löner.

Lovén anser att regeringens lista över nedskärningar och dess sätt att driva nedskärningarna är exceptionella.

– Jag anser att det är ett ideologiskt angrepp på den del av befolkningen som har det sämre ställt. Det riktar sig speciellt mot arbetslösa och personer som är beroende av stöd. Jag tycker att det nästan är kriminellt.

”Folket har inte valt regeringen”

Regeringen motiverar sina nedskärningsbeslut med att den har fått folkets mandat i riksdagsvalet.

– Folket har inte valt regeringen. Folket har valt riksdagen, som har kommit överens om hur regeringen ska se ut. Och regeringspartierna har sedan själva valt sina ministrar. De planer på nedskärningar som regeringen nu driver skiljer sig mycket från vad partierna talade om för väljarna i samband med valet. Jag skulle vilja påstå att det är oärligt att säga att regeringen är demokratiskt vald och följer folkets vilja, säger Jape Lovén.

Vanligtvis är det arbetsgivarna och arbetstagarna som står mot varandra på arbetsmarknaden och då löser parterna konflikterna sinsemellan. Nu är situationen en annan.

– Arbetstagarna strejkar inte för sig själva, utan det finns alltid en motkraft. Den här gången är det regeringen. Regeringen har blandat sig i arbetsmarknaden och har gjort sig till en arbetsmarknadspart. När ministrar tidigare har lagt sig i arbetsmarknadsfrågor, så har man visat dem på dörren. Nu finns planerna nerskrivna i detalj i regeringsprogrammet. Det verkar som om regeringens enda mål är att omvandla arbetsgivarförbundens alla långsiktiga mål till lagstiftning.

Strejker är alltid tunga, inte bara för de vanliga människor och företag som drabbas, utan också för de arbetstagare som strejkar.

– Tyvärr behövs det strejker. Men en strejk är aldrig ett ändamål, utan ett sätt att försöka öppna en förhandlingssituation. En strejk är alltid den sista utvägen för arbetstagarna, säger Lovén.

– Nu försöker vi påverka näringslivet, som inte har velat förhandla, och regeringen, som bara pratar om pengar. Regeringen har orsakat politiska strejker av aldrig tidigare skådad omfattning. Under min livstid har det aldrig funnits något behov av sådana här strejker. Det har funnits saker som man har varit oense om, men då har man löst det genom förhandlingar.

”Folk kommer att frysa och gå hungriga i Finland”

Jape Lovén tror att nedskärningarna och strejkerna får långtgående konsekvenserna och att resultatet är dåligt för alla.

– En fråga som det har talats väldigt lite om är att det i regeringsprogrammet står att man också ska genomföra en pensionsreform. En av metoderna som har lyfts fram är att skära ner de pensioner som redan har tjänats in. Det går ju behändigt, när man först förbjuder folket att protestera mot reformen.

– Sysselsättningsfondens pengar är inte regeringens pengar, men regeringen norpar åt sig dem för alla tänkbara ändamål. Om man börjar bestämma nivån på pensionerna och skära ner den sociala tryggheten enligt börsspelarnas kurser, så kommer folk att frysa och gå hungriga i Finland.

– Den här arbetskonflikten handlar om alla de här frågorna. Visst måste vi i ett demokratiskt, fritt land kunna uttrycka vår åsikt om vi anser att regeringen för samhället i en riktning som leder till omöjliga situationer i vardagen för folk, betonar Lovén.

Jape Lovén har en rätt enkel lösning på problemet.

– En mager överenskommelse är bättre än ett fett gräl. Ganska många människor som har följt samhället under en längre tid, såväl högutbildade som timmermän, som har sagt att det nu skulle vara klokt att sluta upprätthålla ideologiska och politiska barrikader och fundera över hur vi tillsammans kan ta det här landet framåt.

Läs mer om de nedskärningar och försämringar som regeringen har genomfört och planerar:
www.sak.fi/vagandeskal