Finland, Sverige och Danmark går sina egna vägar – Så här ser utkomstskyddet för arbetslösa ut i de olika länderna

En god social trygghet kan stödja sysselsättningen och öka den ekonomiska effektiviteten i samhället. Det anser ekonomie doktor Heikki Palviainen, som har jämfört systemen i Finland, Sverige och Danmark.

– Inom den ekonomiska vetenskapen har man av tradition ansett att jämlikhet och ekonomisk effektivitet är motsatser, det vill säga att ökad jämlikhet kostar pengar och har en negativ inverkan på hur effektivt ekonomin fungerar. Men att de nordiska länderna är så framgångsrika enligt många ekonomiska och sociala indikatorer visar att det inte är så enkelt, säger Heikki Palviainen som är forskardoktor vid Tammerfors universitet.

Det tydligaste exemplet är Danmark, där arbetslöshetsersättningen är klart högre, men sysselsättningsgraden (76,7 procent) ändå är lite högre än i Finland (74,8 procent), även om Finland de senaste åren har lyckats höja sin sysselsättningsgrad.

I Danmark har arbetslösa rättigheter och skyldigheter

– Förmånsnivån är god i Danmark, men som motvikt gör man mycket för att aktivera de arbetslösa och arbetsmarknaden är flexibel med till exempel ett svagare uppsägningsskydd än i Finland, förklarar Heikki Palviainen.

I Danmark är den inkomstrelaterade dagpenningen hela 90 procent av lönen före arbetslösheten och dagpenningen sjunker inte efter hand.

– Granskningen görs i treårsperioder. Om du har varit heltidsanställd i ett år, kan du som mest få inkomstrelaterad dagpenning i två år. 

Ersättningstaket är cirka 2 300 euro i månaden, och det kan man uppnå om man har haft en lön på ungefär 2 500 euro före arbetslösheten. I Finland ger samma månadslön endast cirka 1 500 euro i inkomstrelaterad dagpenning.

– I Danmark är ersättningen ändå försäkringsbaserad och det finns inget arbetsmarknadsstöd. De som inte får inkomstrelaterad dagpenning kan få utkomststöd, men också det är klart högre än i Finland, ungefär 1 500 euro i månaden för ensamboende.

Leder inte en hög ersättningsnivå till att i synnerhet lågavlönade nöjer sig med att lyfta inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning en längre tid, i stället för att börja jobba? Nej, säger Palviainen och påpekar att den danska modellen också ställer krav på de arbetslösa.

– För att få hög förmån måste man delta i aktiveringsåtgärder. Danskarna talar om att modellen innebär rättigheter och skyldigheter. De arbetslösa har rätt till god trygghet men också skyldighet att söka jobb. Å andra sidan får de arbetslösa också mycket mer stöd i jobbsökningen genom aktiv arbetskraftspolitik och utbildning. 

”Balans mellan de olika elementen”

Skyldigheten att söka jobb är allmänt accepterad bland danskarna, eftersom samhället stöder sysselsättningen och arbetslöshetsersättningen ger ekonomisk trygghet. Det är ovanligt att folk motsätter sig systemet i den offentliga debatten i Danmark.

– Den danska modellen har god legitimitet och det finns en balans mellan de olika elementen. Vänstern är nöjd med den goda nivån på den sociala tryggheten och den aktiva sysselsättningspolitiken, medan högern tilltalas av den flexibla arbetsmarknaden, säger Heikki Palviainen.

Även om modellen har varit en framgång, anser Palviainen att den inte som sådan lämpar sig för Finland.

– På grund av kulturella särdrag är det sällan det fungerar att direkt kopiera en modell från ett annat land. Danmark är till ytan ett mindre land och det är lättare för arbetskraften att röra sig, jämfört med i Finland. Mellaneuropa ligger också nära.

En skillnad mellan den finländska och den danska arbetsmarknaden är att Danmark inte har allmänt bindande kollektivavtal. Det har inte heller Sverige. Trots det omfattas en stor del av arbetsmarknaden i båda länderna av kollektivavtal, eftersom många företag som inte är medlemmar i arbetsgivarorganisationerna följer kollektivavtalen genom så kallade hängavtal.

Sverige har försökt sporra arbetslösa genom nedskärningar

Sverige betraktas ofta som ett modelland för jämlikhet, men enligt Heikki Palviainen har Sverige strävat efter att effektivera sin arbetsmarknad på bekostnad av jämlikheten. Utvecklingen har sitt ursprung i åren 2006–2014, då de borgerliga partierna hade makten i Sverige.

Man trodde att den här politiken skulle sporra fler att jobba och att utbudet av arbete skulle öka, men i stället ökade klyftan mellan dem som har ett jobb och dem som är arbetslösa. Fattigdomsrisken ökade också avsevärt. Sysselsättningsgraden i Sverige låg däremot kvar på samma nivå, eller försämrades rentav något.

– De åtgärder som högerregeringen vidtog i Sverige är besläktade med de åtgärder som Finlands nuvarande regering planerar, när man strävar efter att öka sysselsättningen genom att skära i förmånerna. I Sverige förbättrades utkomstskyddet för arbetslösa efter högerregeringen, säger Palviainen.

Enligt honom finns ger internationell forskning inga belägg för att man skulle kunna förbättra sysselsättningen märkbart genom att göra förändringar i förmåner eller beskattning. Om det finns sådana effekter gäller de endast vissa grupper av arbetslösa.

På det hela taget är det svenska systemet inte särskilt generöst.

– Det finns inga stora skillnader mellan Sverige och Finland när det gäller nivån på utkomstskyddet för arbetslösa, men utkomststödet är sämre i Sverige och den inkomstrelaterade arbetslöshetsförmånen är graderad så att den minskar när arbetslösheten drar ut på tiden, sammanfattar Heikki Palviainen.

Men om Petteri Orpos regering genomför de nedskärningar som den planerar, så sjunker nivån på utkomstskyddet för arbetslösa i Finland klart under nivån i Sverige.

Mikko Nikula 

(översättning: Jonny Smeds)

Läs mer om arbetsmarknadsmodellerna i de olika nordiska länderna

Så här för regeringen Finland längre bort från den nordiska modellen