Sommarjobb som egenanställd – ett hot eller en möjlighet?

Under de senaste åren har det i Finland blivit vanligare med egenanställningar, eller lättföretagande som det också kallas. Det händer också att unga blir erbjudna sommarjobb genom egenanställning. Vee Tirinen, som jobbar som rådgivare på FFC:s, Akavas och STTK:s tjänst Sommarjobbarinfo, svarar på sex frågor som gäller egenanställningar.

Vad är en egenanställning?

I Finland nämns ingenting om egenanställning eller lättföretagande i lagstiftningen. Ur lagens synvinkel är den som jobbar som egenanställd en självständig yrkesutövare, alltså en företagare. Prefixet ”lätt” i ordet ”lättföretagare” (på finska ”kevytyrittäjä”) syftar på att den bokföring, fakturering och hantering av kundrelationer som hör till företagsverksamheten har lagts ut på entreprenad till en utomstående tjänsteleverantör.

Genom benämningen ”lättföretagande” antyder man ofta också att verksamheten är småskalig och mindre formell än ”traditionell” företagsverksamhet. Det är ändå inte riskfritt att jobba som egenanställd.

Vad är skillnaden mellan en egenanställd och en arbetstagare?

Den största skillnaden mellan att vara egenanställd och arbetstagare är densamma som mellan att vara företagare och arbetstagare. En arbetstagare jobbar i ett anställningsförhållande och har därför alla de rättigheter som lagen garanterar arbetstagare. Arbetsgivaren är bland annat skyldig att ansvara för löneutbetalning, företagshälsovård, försäkringar och arbetarskydd för arbetstagaren. En egenanställd jobbar däremot som företagare och omfattas därför inte av arbetslagstiftningen eller kollektivavtalen.

Den som är egenanställd eller företagare har formellt samma ställning som uppdragsgivaren. Det betyder att egenanställda till exempel saknar både uppsägningsskydd och rätt till lön för sjuktid. Egenanställda är självständiga yrkesutövare som ansvarar för sina egna faktureringsärenden och skyldigheter, såsom att betala pensionsförsäkringsavgift för företagare samt mervärdesskatt (moms). Egenanställda ansvarar för sina skyldigheter med hela sin egendom och är till exempel skyldiga att skaffa sin egen arbetsutrustning.

Kan unga vara egenanställda?

Det finns ingen åldersgräns för när man kan bli företagare, så i teorin kan unga vara egenanställda. Unga som blir företagare ska ändå vara särskilt uppmärksamma, eftersom minderåriga inte har full rättshandlingsförmåga. Det betyder att vårdnadshavaren måste ge sitt samtycke till att den unga blir företagare och till exempel förbinder sig till uppdragsavtal. Däremot kan personer som har fyllt 15 år ingå, säga upp och häva arbetsavtal självständigt.

Det är speciellt viktigt att se till att unga inte utför sådant arbete som är skadligt för den egna utvecklingen. Bestämmelser om hurdant arbete som lämpar sig för unga finns i lagen om unga arbetstagare samt i social- och hälsovårdsministeriets förordning om en förteckning över exempel på lätta arbeten som är lämpliga för unga arbetstagare. Också med tanke på arbetsgivarens eget rättsskydd är det viktigt att arbetsgivaren följer lagen om unga arbetstagare, ifall det senare konstateras att det handlar om ett anställningsförhållande i stället för ett uppdragsförhållande.

Traditionella sommarjobb lämpar sig ofta dåligt att utföras som egenanställning eftersom arbetsgivaren i praktiken kan kringgå sina skyldigheter. Varningsklockorna ska ringa om arbetet utförs under arbetsgivarens arbetsledning för en enda uppdragsgivare och om den som utför arbetet inte kan bestämma till exempel hur hen prissätter sitt arbete.

Kan man vara egenanställd trots att jobbet liknar en traditionell anställning?

Arbetslagstiftningen slår fast att en arbetstagare är en person som personligen utför arbete för arbetsgivarens räkning, under arbetsgivarens ledning, och i utbyte får lön eller någon annan ersättning. Enligt lagen kan uppdragsgivaren och den som utför arbetet inte sinsemellan komma överens om att det inte är fråga om ett anställningsförhållande, om den som utför arbetet i praktiken har en arbetstagarroll. Det betyder att även om parterna har ingått ett uppdragsavtal, kan den egenanställda i verkligheten vara arbetstagare enligt lagen.

Det avgörande är vanligen om arbetet utförs under arbetsgivarens ledning och tillsyn. Det är viktigt att komma ihåg att det avgörande inte är hur arbetsledningen sker i praktiken, utan det räcker ofta att uppdragsgivaren har möjlighet att bestämma vad den egenanställda ska jobba med samt var och när arbetsuppgifterna ska utföras. Om uppdragsgivaren har en möjlighet att övervaka arbetet kan det innebära att den egenanställda i verkligheten är en arbetstagare. I slutändan avgör rätten om kriterierna för ett anställningsförhållande uppfylls genom en helhetsprövning där den också kan beakta de drag som är kännetecknande för företagande.

Traditionella sommarjobb där man jobbar under arbetsgivarens övervakning är i allmänhet inte lämpliga att utföra som självständig yrkesutövare, eftersom de till exempel inte innebär någon företagarrisk, vilket är ett av de viktigaste dragen som kännetecknar en egenanställning eller företagande.

Att man har flexibla arbetstider eller möjlighet att själv välja sina arbetspass betyder inte automatiskt att man är egenanställd i stället för anställd. Det är också viktigt att notera att till exempel personer som jobbar med nolltimmarsavtal eller som kallas till arbete vid behov inte är egenanställda utan arbetstagare.

Vilka skyldigheter har egenanställda?

Även om den ersättning man blir utlovad för att jobba som egenanställd kan verka lockande, är det viktigt att tänka på att man måste betala obligatoriska företagaravgifter och -skatter från ersättningen.

Företagare ska själv betala sin pensionsavgift (FöPL-avgift), något som är viktigt med tanke på det framtida pensionsskyddet. FöPL-försäkringen är dock obligatorisk först om företagarinkomsten är minst 8 575,45 euro per år (2023). Företagare som inte betalar sin pensionsavgift tjänar inte in någon pension. Till exempel faktureringstjänsten UKKO.fi sköter också pensionsförsäkringen åt de egenanställda som använder sig av tjänsten. Den egenanställda ger tjänsten fullmakt att teckna en FöPL-försäkring åt företagaren och tjänsten betalar sedan FöPL-avgiften från den egenanställdas arvode.

Mervärdesskatten gäller å sin sida försäljningen av tjänster. Egenanställda ansvarar själva för att samla in och rapportera mervärdesskatten. Näringsidkare som bedriver småskalig affärsverksamhet (där omsättningen är högst 15 000 euro per år) behöver ändå inte anmäla sig till registret över mervärdesskattskyldiga.

Egenanställda ansvarar också för att försäkra sig själva. Om olyckan är framme kan det bli dyrt om man inte i förväg har skaffat sig en olycksfalls- eller ansvarsfrihetsförsäkring. Å andra sidan är det bra att komma ihåg att arbetsgivaren enligt skadeståndslagen är skyldig att ersätta den skada som har orsakats av en arbetstagare. Som arbetsgivare betraktas också den som anlitar en sådan självständig företagare som kan jämställas med en arbetstagare. Det gäller ändå bara skador som man har orsakat utomstående, och det är möjligt att man måste tvista om saken.

Egenanställda har inte rätt till företagshälsovård och är inte försäkrade mot till exempel olycksfall. Den som anlitar en egenanställd är inte heller skyldig att övervaka säkerhet i arbetet, vilket en arbetsgivare som anställer en arbetstagare är skyldig att göra.

Är det en god idé att ta emot sommarjobb som egenanställd?

Det finns stora skillnader mellan att vara egenanställd och arbetstagare: arbetstagarnas rättigheter garanteras i arbetslagstiftningen och kollektivavtalen, medan egenanställda är företagare med allt ansvar det innebär. Om man blir erbjuden sommarjobb som egenanställd genom ett uppdragsavtal är det alltså viktigt att noggrant överväga de risker det innebär att vara företagare, såsom att sjuktiden är oavlönad, att man saknar uppsägningsskydd och att det är osäkert hur stor pension man tjänar in.

När det gäller personer under 18 år är det speciellt viktigt att vara medveten om lagen om unga arbetstagare och se till att egenanställningen inte leder till att arbetsgivarens skyldigheter försummas eller att de rättigheter som unga arbetstagare har försvagas.