s a k·fi Fackförbund och avtal Avtalen i arbetslivet Lokala avtal

Lokala avtal

Lokala avtal är avtal som arbetsgivaren ingår med representanter för personalen på arbetsplatsen. De lokala avtalen kan gälla hela personalen eller en del av den. Kollektivavtalen innehåller ofta punkter som det specifikt nämns att man kan ingå lokala avtal om.

När man talar om lokala avtal kan det väcka många olika associationer. För arbetstagarna kan det innebära mer flexibla arbetstider, medan arbetsgivaren kanske vill att det är lönerna som ska flexa – och också neråt. FFC uppmuntrar till lokala avtal på arbetsplatserna, förutsatt att avtalandet är geniunt och att den som förhandlar för arbetstagarnas räkning är en förtroendeman som insatt i frågor som gäller anställningsvillkoren.

Kollektivavtalen och lagstiftningen ger arbetstagarna och arbetsgivarna möjlighet att avtala lokalt om frågor som berör arbetsplatsen. På arbetsplatserna kan man avtala lokalt om bl.a.

• arbetstiderna
• klassificeringen av arbetets svårighetsgrad
• resultatbaserad lönesättning
• en del av lönehöjningarna
• personalens ställning, arbetsuppgifter och utbildning

I de lokala förhandlingarna förhandlar förtroendemannen, förtroendeombudet eller kontaktpersonen med arbetsgivarens representant om de öppna förmånerna eller om hur kollektivavtalet ska tillämpas. Kollektivavtalen slår fast inom vilka gränser man kan ingå lokala avtal på arbetsplatserna.

År 2020 frågade FFC sin förtroendemannapanel hur det lokala avtalandet fungerar i praktiken på arbetsplatserna. Mer än hälften (53%) av de förtroendevalda som hade ingått lokala avtal berättade att arbetsgivarens ovilja att förhandla hade gjort det svårare att nå en uppgörelse. I samma enkät framkom det att endast en tredjedel (34%) av de förtroendevalda upplever att arbetstagarna befinner sig i en jämlik förhandlingsposition i förhållande till arbetsgivaren.

Tre fakta om lokala avtal

1. FFC motsätter sig försämrade anställningsvillkor – inte lokala avtal

FFC motsätter sig inte lokala avtal, men vill inte att de lokala avtalen utnyttjas för att försämra anställningsvillkoren.

Kollektivavtalet slår fast en miniminivå, men det finns inget som hindrar att arbetsgivaren till exempel betalar högre lön än vad som står i kollektivavtalet.

Det är viktigt att komma ihåg att lönen endast utgör en del av kollektivavtalet. I kollektivavtalen har parterna kommit överens om många villkor som är bättre än de lagstadgade, såsom semesterpenning och semesterpremie, mer omfattande företagshälsovård samt ersättningar för övertidsarbete.

På arbetsplatsen kan man avtala om anställningsvillkor som är bättre än i kollektivavtalet. Kollektivavtalen innehåller många möjligheter att besluta om olika frågor på arbetsplatsen.

2. Kollektivavtalssystemet utgör inget hinder för Finlands tillväxt

Enligt Arbets- och näringsministeriets utredning Läget för och förutsättningarna att främja lokala avtal visar en genomgång av forskningslitteraturen att det inte går att säga att lokala avtal har en direkt inverkan på sysselsättningen. De ekonomiska forskningsrön som finns att tillgå visar alltså inte att man kan öka sysselsättningen och skapa fler arbetstillfällen bara genom att göra det lättare att ingå lokala avtal.

Problemet är snarare att arbetsplatserna inte utnyttjar de många möjligheter till lokala avtal som redan nu finns. För att förutsättningarna för lokala avtal ska vara bättre, behöver fler arbetsplatser en förtroendeman. Det är också viktigt att förtroendemännen får mer utbildning och kan förbättra sitt kunnande, så att de har den kompetens som behövs för förhandlingarna.

Till Finlands konkurrensfördelar jämfört med många andra länder hör den förutsägbarhet som kollektivavtalen och vårt samhällssystem medför. Dessutom har befolkningen en god utbildningsnivå och vi har en fungerande infrastruktur.

3. Kollektivavtalen garanterar rättvis konkurrens och bekämpar ”vilda västern” i arbetslivet

Samma minimivillkor gäller på alla arbetsplatser inom samma bransch. På lång sikt är det inte bra för branschen eller samhället om ett företag får en konkurrensfördel på marknaden eller en större vinstmarginal genom att försämra arbetstagarnas ställning.

Om man med lokalt avtalande syftar på att anställningsvillkoren ska kunna försämras, så betyder det att arbetstagarnas ställning försvagas framför allt i branscher där det finns få förtroendemän, stor personalomsättning samt många invandrare och unga bland de anställda. Det gäller till exempel handeln, fastighetsservicebranschen och restaurangbranschen. Det skulle leda till ökade klyftor i arbetslivet och göra att fler löntagare inte kan försörja sig på sin lön.