Avtalen i arbetslivet
Det finns avtal av många slag och på många nivåer, men för fackföreningsrörelsen inom FFC är målsättningen med alla avtal den samma – att trygga arbetstagarnas rättigheter och förbättra deras villkor.
I avtalen i arbetslivet har man skrivit in anvisningar för hur man ska tolka olika situationer, så att allt ska löpa så smidigt som möjligt mellan arbetstagarna och arbetsgivarna.
PÅ DEN HÄR SIDAN
Man avtalar om anställningsvillkoren på olika nivåer
Avtalssystemet som reglerar villkoren för dem som arbetar och dem som anlitar någon för att arbeta är uppbyggt av flera nivåer. Arbetstagaren ingår ett arbetsavtal med arbetsgivaren, men bestämmelserna i arbetsavtalet har sin grund i många nationella och internationella avtal.
De olika avtalsnivåerna i arbetslivet
- Arbetstagaren ingår ett arbetsavtal med arbetsgivaren. I avtalet bestämmer man till exempel arbetsuppgifterna, längden på anställningsförhållandet och arbetstiden. I många punkter i avtalet kan det finnas hänvisningar till att bestämmelserna ”följer kollektivavtalet i branschen”.
- De förbund som representerar arbetstagarna och arbetsgivarna i branschen har sinsemellan ingått ett kollektivavtal. I kollektivavtalet har parterna avtalat om till exempel vilken minimilön och vilka lönetillägg som ska betalas för arbetsuppgifterna. I kollektivavtalet kan man i många frågor avtala om villkor som är bättre för arbetstagarna än vad arbetslagstiftningen garanterar. En sådan fråga är till exempel rätten att stanna hemma med sjukt barn. Kollektivavtalet slår fast miniminivån, vilket betyder att man alltid kan avtala om bättre villkor i arbetsavtalet. På personer i tjänsteförhållande tillämpas tjänstekollektivavtal.
- Vissa frågor kan man avtala om lokalt på arbetsplatserna. De här frågorna nämns i kollektivavtalen. Man kan till exempel avtala lokalt om att arbetstagarna inte behöver lämna in ett läkarintyg för sjukfrånvaro, när de är sjuka i högst tre dagar. Man kan inte ingå lokala avtal med villkor som är sämre än de som kollektivavtalet slår fast. Läs mer om lokala avtal.
- De centralorganisationer som representerar löntagarna och arbetsgivarna förhandlar tillsammans med statsmakten om breda helheter, såsom uppsägningstider och ändringar i pensionsåldern. FFC, Akava och STTK är de centralorganisationer som representerar löntagarna.
- Finland är en del av Europeiska unionen, som också ingår lagstiftning om arbetslivet, till exempel direktiv om arbetarskyddet. Arbetstagarnas och arbetsgivarnas centralorganisationer har sina egna representationer i Bryssel, som försöker påverka EU-bestämmelserna när direktiven bereds.
- Finland har förbundit sig till internationella avtal som skyddar arbetstagarna. Till exempel FN-organet Internationella arbetsorganisationen ILO strävar efter att förbättra arbetsförhållandena till exempel genom att få ett slut på diskriminering i arbetslivet.
Arbetsavtal
Det lönar sig att läsa igenom det egna arbetsavtalet noggrant, för avtalet förbinder arbetstagaren och och arbetsgivaren att följa de villkor som nämns. Om du är osäker på vad de olika punkterna i avtalet betyder, ska du tala med arbetsgivaren. Du kan också gå igenom arbetsavtalet med förtroendemannen på arbetsplatsen. Förtroendemannen är en person som de fackligt anslutna medlemmarna har valt till sin representant på arbetsplatsen, och förtroendemannen har mycket information och kunskap om hur man ingår och tolkar avtal.
Det är en god idé att ingå arbetsavtalet skriftligt och innan du börjar jobba. I arbetsavtalet avtalar ni om till exempel lönen, arbetstiderna och längden på anställningsförhållandet. Där finns ofta hänvisningar till kollektivavtalet, till exempel kan det stå ”lön enligt kollektivavtalet i branschen”.
Kollektivavtal
Ett kollektivavtal är ett avtal som har förhandlats fram mellan de förbund som representerar arbetstagarna och arbetsgivarna. I kollektivavtalet bestäms de centrala anställningsvillkoren för arbete i branschen. Kollektivavtalet är viktigt, för där har man i många frågor avtalat om villkor som är bättre för arbetstagarna än vad arbetslagstiftningen garanterar. Kollektivavtalet ger en grund för det personliga arbetsavtalet.
Inom den offentliga sektorn – hos staten och i kommunerna – jobbar arbetstagare och tjänstemän i tjänsteförhållande. Deras löner och andra villkor i tjänsteförhållandet avtalar förbunden om i tjänstekollektivavtal.
Till exempel de saker som räknas upp nedan finns med i kollektivavtalen. Ofta har parterna avtalat om bättre villkor än vad arbetslagstiftningen slår fast.
Förmåner som parterna har avtalat om i kollektivavtalen
- minimilönen i branschen
- lönehöjningar under avtalsperioden
- olika skifttillägg
- söckenhelgsersättning, alltså ersättning för arbete på en helg som infaller på en vardag
- ledighet för utjämning av arbetstiden
- tillägg och ledighet med koppling till skiftarbete eller arbetets särdrag
- semesterpenning och semesterpremie
- lön för dagar med vård av sjukt barn
- fler dagar med lön under sjukledighet
- lön under moderskaps- och faderskapsledighet
- dagpenning för arbetsresor
- kilometerersättning vid användning av egen bil.
Vem gäller kollektivavtalen?
Kollektivavtalen har hög täckningsgrad i Finland, för ungefär 90 procent av löntagarna omfattas av kollektivavtal. Avtalen är antingen normalt bindande eller allmänt bindande, och det är avgörande för vem alla som ska följa kollektivavtalet.
Om ett företag inte behöver följa ett kollektivavtal (till exempel för att det inte finns ett allmänt bindande kollektivavtal i branschen och arbetsgivaren inte hör till arbetsgivarförbundet), så kan arbetsgivaren avtala om anställningsvillkoren så att de följer arbetslagstiftningen. Då måste arbetstagarna ensamma eller som grupp säkerställa sina förmåner och sin löneutveckling. De som är medlemmar i ett fackförbund får ändå alltid stöd av det egna förbundet.
Normalt bindande kollektivavtal
Ett normalt bindande kollektivavtal är bindande för de löntagar- och arbetsgivarförbund som har ingått avtalet samt för medlemmarna i de här förbunden.
Kollektivavtalet förpliktar arbetsgivarna och arbetstagarna att följa de bestämmelser som ingår i avtalet. Arbetsgivar- och löntagarförbunden är skyldiga att övervaka att deras medlemmar följer avtalet. Löntagarförbundet förbinder sig på sina medlemmars vägnar att garantera arbetsfred i branschen. Strejker som riktar sig mot avtalet eller delar av avtalet får inte ordnas under avtalsperioden. Arbetsgivarförbundet förbinder sig på sina medlemmars vägnar att övervaka att avtalet följs vid de företag som hör till förbundet.
Allmänt bindande kollektivavtal
Ett kollektivavtal kan förutom normalt bindande också vara allmänt bindande. Det betyder att också sådana arbetsgivare som inte hör till arbetsgivarförbundet måste tillämpa avtalet på sina anställda..
Ett allmänt bindande kollektivavtal är ett riksomfattande avtal som anses vara representativt för branschen i fråga. Beslutet om vilka kollektivavtal som är allmänt bindande fattas av en särskild fastställningsnämnd. I bedömningen tar man hänsyn till hur etablerad kollektivavtalsverksamheten i branschen är samt hur hög organiseringsgraden bland både arbetstagare och arbetsgivare är.
Var finns kollektivavtalet?
Du kan få kollektivavtalet för din egen bransch
- av förtroendemannen på din arbetsplats
- från ditt eget fackförbund
- På FFC:s webbplats (på finska)
- genom att söka i statens författningsdatabas Finlex, som innehåller alla allmänt bindande kollektivavtal
Europeiska avtal
En betydande del av FFC:s avtalspolitik är beredningen av de direktiv och avtal inom Europeiska unionen som gäller arbetslivet. En allt större del av de lag- och avtalsändringar som utvecklar det finländska arbetslivet får sin början inom den europeiska avtalsprocessen, varefter utvecklingsarbetet fortsätter på nationell nivå.
Enligt Maastrichtfördragets socialprotokoll (1991) kan organisationerna på arbetsmarknaden förhandla och avtala om frågor som kommissionen lägger fram. Om parterna når enighet i sina förhandlingar kan avtalet godkännas som EU-direktiv. Det här samarbetet mellan arbetsmarknadsorganisationerna kallas för social dialog.
Avtal som omfattar hela Europeiska unionen ingås av Europafacket ETUC, som representerar löntagarna, samt arbetsgivarnas intresseorganisationer BusinessEurope, SME United och CEEP.
FFC och STTK har en gemensam intressebevakningsbyrå i Bryssel, FinUnions (på finska).
Hittills har parterna genom social dialog förhandlat fram följande avtal::
- Ramavtal om föräldraledighet (1996)
- Ramavtal om deltidsarbete (1997)
- Ramavtal om visstidsarbete (1999)
- Ramavtal om distansarbete (2002, på engelska)
- Ramavtal om arbetsrelaterad stress (2004)
- Ramavtal om trakasserier och våld i arbetet (2007)
- Ramavtal om en arbetsmarknad för alla (2009)
- Ändrat ramavtal om föräldraledighet (2009)
- Ramavtal om aktivt åldrande (2017, på engelska)
- Ramavtal om digitalisering (2020, på engelska)
Utöver dessa har parterna inom den sociala dialogen enats om ramverk av åtgärder som gäller livslång utveckling av kompetenser och kvalifikationer (2003, på engelska), jämställdhet (2005) och ungas sysselsättning (2013).
Internationella avtal
Internationella arbetsorganisationen ILO är ett FN-organ som har i uppgift att främja social rättvisa och internationellt erkända mänskliga rättigheter i arbetslivet, förbättra arbetstagarnas ställning och anställningsvillkor i hela världen, samt utveckla de internationella normerna i arbetslivet.
ILO är det enda FN-organet som verkar på trepartsbasis. I ILO:s beslutsfattande deltar inte bara ländernas regeringar, utan på samma villkor deltar också representanter för fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna i de olika länderna.
ILO:s konventioner och rekommendationer är de internationella normer som formar arbetslivet. Sammanlagt hade ILO fram till år 2006 godkänt nästan 400 konventioner och rekommendationer. Av konventionerna har Finland ratificerat 100. ILO:s konventioner har haft en betydande inverkan på den finländska arbetslagstiftningen.