Det kan alltid bli bättre

Lojobon Toni Korhonen har ännu omkring 40 år kvar i arbetslivet. Under den tiden byter han sannolikt arbetsplats flera gånger och möjligen också yrke. Toni arbetar i ett företag som tillverkar apparater för vattenbehandling. Efterfrågan på dem väntas öka kraftigt.

Toni Korhonen svänger in med sin bil på företagets gård redan före klockan sju. Han drar på sig overallen och växlar några ord med produktionschefen Reijo Lehtinen. Sedan hejar Toni på sina arbetskamrater när han går till sin plats mitt i produktionshallen. Där väntar en metallbehållare som ska bli en vattentank till exempel i ett egnahemshus.

Toni startar maskinerna och klär på sig skyddsutrustningen – öronproppar i öronen, friskluftsfilter i bältet, skyddshuva på huvudet och svetsmask för ansiktet. Till sist drar Toni på sig handskar med långa skaft. Svetsningen kan börja.

Med alla arbetsmoment tar det tar cirka en timme för Toni att tillverka en tank beroende på kärlets storlek. På ett år har tiden minskat med en halv timme efterhand som Toni fått mer erfarenhet och skicklighet.

– Svetsning och maskinbearbetning är min grej, säger 28-åriga Toni.

Det är inte så många ungdomar som tycker som Toni. Hans arbetsgivare, Lojoföretaget Pumppulohja söker fortlöpande grovplåtssvetsare. Det är svårt att hitta yrkeskunnigt folk eller personer som är villiga att lära sig yrket.

Pumppulohja tillverkar bland annat vattenpumpar, olika sorters tankar och värmeväxlare. Företaget är en av Nordens största tillverkare av tryckkärl och vattenfilter. Vid dotterbolaget WatMan planeras, tillverkas och utförs service på vattenbehandlingsapparater. Vattenbehandling och vattenrening är branscher där man förutspår en kraftig tillväxt.

Hoppet står till små- och medelstora industriföretag

Små och medelstora företag av typ Pumppulohja är det man i Finland nu sätter hoppet till. Stora företag på den globala marknaden har under många år skurit ner arbetskraften och flyttat tillverkningen från Finland närmare de växande marknaderna. Nya arbetstillfällen skapas i små företag där man specialiserat sig på att tillverka produkter som har en växande efterfrågan också på världsmarknaden.

Pumppulohja sysselsätter omkring 70 personer, av vilka 29 arbetare. Produktionschef Reijo Lehtinen säger att företagets framtidsutsikter är goda trots lågkonjunkturen.

– Vattenbehandling är en bransch som växer globalt. Vi beslutade redan 1995 att vi koncentrerar vårt kunnande på vattenbehandling och att vi inte nöjer oss med att bli enbart underleverantör.

Förutom tillverkningen av apparater gör företaget business genom att planera system, installera anläggningar och ge servicetjänster.
Pumppulohjas huvudsakliga marknadsområde är Norden, särskilt Sverige, där man har en egen produktionsanläggning. Man exporterar mycket till Tyskland och indirekt till hela världen, bland annat arabländerna.

Vill utvecklas i jobbet

Toni Korhonen studerade efter grundskolan mikromekanik i en urmakarskola, men studierna blev oavslutade. När Toni gjorde värnplikten var han vapensmed och fick känsla för maskinverkstadsjobbet. Hos sin nuvarande arbetsgivare har han fått lära sig svetsa. De äldre arbetstagarna har instruerat honom när det behövts.

– I början tränade jag också på egen hand om kvällarna. Nu har jag dessutom ett intyg över mina svetsningskunskaper.

Toni har intresse och energi att utveckla sin skicklighet – förvisso inte på skolbänken utan på jobbet.

– Som svetsare blir du aldrig färdig, du kan alltid bli bättre.

Toni har varit förtroendeman på sin arbetsplats i två år och en ny tvåårsperiod har just börjat. Han berättar att det inte har funnits några större problem med arbetsgivaren, man har förhandlat sig fram till saker och ting.

– Lönen är konkurrenskraftig och vi får jobba självständigt, så länge kvaliteten på arbetet blir bra. Vi får också utveckla arbetsmetoderna.

Inte samma yrke hela livet

År 2049 fyller Toni Korhonen 65 år. I dag har han arbetat i bara sju år men han har åtminstone 37 år i arbetslivet framför sig. Under den tiden byter han sannolikt arbetsplats flera gånger och troligen också yrke. Det är än så länge omöjligt att förutspå hur världen och Finland ser ut på 2040-talet och hur det är att leva och arbeta där.

När det gäller att förutspå ändringar i näringsstrukturen, arbetsmarknaden och uppkomsten av nya arbetstillfällen är det rimligt att göra det för en tid på tio, högst tjugo år. Ju längre in i framtiden, desto osäkrare blir prognosen och felmöjligheterna ökar. Forskningsinstitutens och ministeriernas prognoser om arbetsmarknaden och om befolkningens utbildningsbehov sträcker sig till 2020-talet.

Trots att förändringstakten har ökat är femton år en tid där det i yrkesstrukturen inte hinner ske stora förändringar. År 2025 utför merparten av arbetstagarna samma typer av arbete som nu.

Färre traditionella mansyrken

På tio år har 90 000 arbetstillfällen gått förlorade och utvecklingen ser ut att fortgå. Det innebär att allt färre av de FFC-anslutna under nästa årtionde drar på sig overallen när de kommer till jobbet såsom Toni gör i dag. Allt fler FFC:are arbetar däremot i framtiden i ett arbete som klassificeras som service.

Prognoserna säger att nya arbetstillfällen skapas bland annat inom tjänster för affärslivet och industrin. En viktig hörnsten för många industriföretag är installation, service och underhåll av tillverkade produkter. Exporten av tjänster förutspås öka avsevärt.

Förändringar i näringsstrukturen berör särskilt män. Arbetstillfällen försvinner från traditionellt manliga branscher som till exempel skogsindustrin och nya skapas i lägre avlönade kvinnobranscher. När befolkningen åldras ökar behovet av hälsovårds- och omsorgstjänster kraftigt. Branschens arbetskraftsbehov är så stort att den skulle suga upp rentav två hela unga åldersklasser, berättar forskningsdirektör Heikki Räisänen på arbets- och näringsministeriet.

På den finländska arbetsmarknaden innebar depressionen i början av 1990-talet en stor och permanent omställning. Efter det har anställningarna blivit kortare och arbetslöshetstakten har tilltagit. Årligen inleds och avslutas 850 000 arbetslöshetsperioder och uppskattningsvis tio procent av arbetstillfällena faller bort. Arbetslivet har blivit osäkrare ur arbetstagarens synvinkel. Arbetsplatser där man jobbar hela livet finns inte längre och i framtiden finns allt mer sällan livslånga yrken.

Utbildning gär det lättare att få nytt jobb

Finländarnas utbildningsnivå har stigit markant. Ändå har 110 000 unga i 20–30-årsåldern endast grundutbildning. Om de blir arbetslösa har de svårt att hitta nya jobb utan tilläggsutbildning.

För att företagen ska bli framgångsrika krävs arbetstagare som har en uppdaterad kompetens som svarar mot företagens behov. Det är utbildnings- och arbetskraftspolitiken som kan inverka på detta. De beslut som fattas i utbildnings- och arbetskraftspolitiken nu påverkar sysselsättningen i åratal framöver.

Regeringen har som mål att göra finländarna till världens kunnigaste folk fram till 2020. Om det ska lyckas måste man satsa på vidareutbildning, kompletterande utbildning och omskolning mycket mer än i dag. För att lyckas med det måste utdragna arbetslöshetsperioder förebyggas med alla möjliga metoder.

– De som blir arbetslösa måste sporras och puffas in på utbildning och eventuellt fås att byta yrke. Omställningsskyddet har visat sig vara en bra metod men måste vidareutvecklas, säger Heikki Räisänen.

Höga boendekostnader förvärrar bristen på arbetskraft

I Finland kommer det också på 2020-talet att finnas jobb där man klarar sig med låg utbildning. Det finns redan i dag brist på arbetskraft i tillväxtcentrumen för lågavlönade servicejobb och bristen förvärras troligen i framtiden. Enligt bedömningar finns 80 procent av huvudstadsregionens framtida arbetskraftsbehov i servicebranscher och allt fler av arbetstagarna i branschen är invandrare.

Arbetskraftsbristen ökar av att bostadspriserna och hyresnivån i huvudstadsregionen har skenat iväg och blivit så höga att lågavlönade anställda inte har råd med dem. Bostadspolitikens flaskhalsar gör det svårt för människor att flytta, få arbete och klara sig på sin lön.

Toni Korhonen säger efter lite tvekan att han kunde överväga att flytta om han inte skulle hitta jobb i Lojo. En flytt lockar ändå inte, eftersom Lojo är ett bra ställe för boende och fritidsintressen.

– Närmare huvudstadsregionen vill jag åtminstone inte flytta.

För Toni är det viktigaste nu att han har sysselsättning och att han klarar sig på sin lön. När klockan blir halv fyra tar Toni av sig overallen och hoppar in i bilen. På kvällen funderar han inte på jobbgrejer utan håller på med sina intressen, bland annat terrängcykling och skidåkning. Det ger honom energi för nästa arbetsdag.

Pirjo Pajunen
Översättning: Viola Eksten