Ledaren: God avsikt, men ingen garanti

Ungdomsgarantin har varit i kraft i ett och ett halvt år. Den borde garantera alla under 25 år ett jobb, en studieplats eller en annan sysselsättningsfrämjande tjänst inom tre månader efter att personen anmält sig som arbetslös. Det samma gäller för utexaminerade under 30 år.

Ungdomsgarantin har fått mycket kritik, och det är uppenbart att den inte har fungerat fullt ut. En tredjedel av alla som omfattas av garantin har inte fått hjälp inom utsatt tid, och i vissa regioner är andelen ännu större. Ett problem är att köerna till arbets- och näringsbyråerna är långa, ett annat är att det inte finns tillräckligt många lediga jobb.

Syftet med ungdomsgarantin är gott, och varje ung som får hjälp är ett bevis på att systemet behövs och tjänar sitt syfte. Däremot är det inte bra att ge löften som inte går att uppfylla – ungdomsgarantin är sannerligen ingen garanti.

Om en ung person hotas av utslagning på grund av svårigheten att få jobb, då måste det kännas ännu värre att inte få hjälp trots att man är garanterad det. För vissa kan alltså garantin motverka sitt eget syfte och ytterligare öka risken för utslagning!

Att sysselsätta folk med lönesubvention eller att skicka dem på diverse kurser är inte heller en hållbar lösning om det inte finns vanliga, avlönade jobb.

I temahelheten på sidorna 36–43 i den här tidningen har vi talat med unga som omfattas av garantin. Det är lätt att förstå deras frustration. Att de flesta lediga jobben kräver arbetserfarenhet gör att många unga kommer i kläm redan när de ska ta sina första steg i arbetslivet.

– Hur kan man få erfarenhet om man aldrig får något jobb? frågar sig Viivi Laukkanen som har avlagt yrkesexamen inom två branscher, men ändå har haft svårt att få jobb.

Jonny Smeds