Nu är det arbetslivets tur att flexa

Familjernas behov negligeras alltför ofta

Ordförandena för arbetsmarknadsorganisationerna är ense om att det behövs flexibilitet i arbetslivet också med tanke på familjernas behov. Men är möjligheterna till flexibilitet redan tillräckliga, ja, om det har arbetstagarna och arbetsgivarna olika åsikt. Parterna är också av olika uppfattning om hur flexibiliteten ska ske.

Hur sammanjämka arbets- och familjeliv var temat för ett seminarium i Helsingfors som arrangerades av Mannerheims barnskyddsförbund och löntagarorganisationerna. I den avslutande paneldebatten deltog ordförandena för arbetsmarknadsorganisationerna.

Bland det som panelen tog upp fanns arbetstidsarrangemang, bristfälliga personalresurser, de allt vanligare snuttjobben och flexiblare familjeledigheter. FFC:s ordförande Lauri Ihalainen presenterade arbetsmarknadsorganisationernas gemensamma ställningstagande för balanserad arbets- och fritid. Arbetsgivarsidans panelrepresentanter ställde sig inte bakom Ihalainens förslag. Johannes Koroma, TT, ansåg att dylika ställningstaganden inte hör samman med centralorganisationernas roll utan att flexibilitet är något som man bör komma överens om lokalt på arbetsplatserna.

Flexibilitet i föräldraledigheten

FTFC:s ordförande Mikko Mäenpää påpekade att det inte längre går att undvika frågan om en sammanjämkning av arbets- och familjeliv. Problemet har dykt upp bl.a. vid inpo-förhandlingarna. Nu senast kom man överens om att grunda en arbetsgrupp som bl.a. ska granska frågan om en obligatorisk föräldraledighetsmånad för papporna samt FFC:s förslag om ett flexibelt utnyttjande av föräldraledigheten. Enligt FFC:s socialpolitiska sekreterare Mirja Janerus innebär flexibiliteten att båda småbarnsföräldrarna kunde vara i jobb en del av veckan. Arbetsgruppen ska ha sitt förslag klart inom maj.

Lauri Ihalainen framhöll att företag som bäst beaktar också arbetstagarnas behov och som satsar på att skapa en jämställd arbetsgemenskap blir de som klarar sig bäst i framtiden då konkurrensen om kunnig arbetskraft skärps.

Övertids- och snuttjobb tar på krafterna

Arbetsgivar- och arbetstagarsidan hade olika syn på förekomsten av snuttjobb och övertid. Lauri Ihalainen var bekymrad över att den skärpta arbetstakten och osäkerheten i snuttjobben ställer så stora krav att arbetstagarnas ork för sitt föräldraskap påverkas negativt. Han kritiserade arbetsgivarna för att de påför arbetstagarna så mycket övertidsjobb att de t.o.m. bryter mot arbetstidslagen. Också Akavas ordförande Risto Piekka påtalade de njugga personalresurserna på många arbetsplatser. Statistiken visar att småbarnsföräldrar, speciellt papporna, gör mycket övertidsjobb.

Servicearbetsgivarnas Arto Ojala delade inte löntagarordförandenas oro över att övertids- och snuttjobb är så allmänt förekommande. Han ansåg att övertiden blir dyr för arbetsgivarna. TT:s Koroma tyckte det var märkligt att vissa arbetsgivare så gärna anställer personal på visstid. Enligt hans åsikt behöver företagen arbetstagare som verkligen satsar på sitt jobb.

Pirjo Pajunen