Skomakarens läst: Regionernas Finland

Efter ett långt parlamenterande kom regeringen slutligen till skott med social- och hälsovårdsreformen i slutet av fjolåret. Landet ska delas in i 18 regionala förvaltningsområden av vilka 15 kommer att ha ansvar för arrangerandet av social- och hälsovårdsservice.

Tanken är att regionerna ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2019. Man överför inte bara social- och hälsovården på regionerna, utan också brand- och räddningsväsendet, regionförvaltningen samt uppgifter från närings-, trafik och miljöcentralerna. Eventuellt går fler verksamheter samma öde till mötes.

Regionerna förses med både förvaltning och politiska organ. Politiska beslutsfattare väljs med direkta val för respektive region. Vilket år detta sker är ännu inte fastslaget. De blivande regionernas verksamhetsförutsättningar kommer att garanteras med ingredienser av begränsat självstyre.

I skrivande stund är frågan om regionernas finansiering och eventuella beskattningsrätt ännu öppen, och detta är en fråga som hela reformen ännu kan falla på.

Frågor som rör personalens ställning vid omorganiseringen är också ännu öppna, men dialogen är i gång. För personalen står frågor som anställningstrygghet, anställningsvillkor och pensionsskydd i centrum för intressebevakningen. Här finns många svåra frågor som kräver sunda lösningar för de över 200 000 arbetstagare och tjänstemän som berörs av omorganiseringarna.

Av regeringspartierna har speciellt Centern vurmat för denna nya regionmodell. Målsättningen för centerpartisterna har varit att få så många regioner som möjligt. Man räknar krasst med att ett större antal regioner med direkta regionval garanterar partiet inflytande en lång tid framöver.

Samlingspartiet ville inledningsvis ha så få regioner som möjligt, men viktigare än regionernas antal var frågan om att öppna social- och hälsovården för privata aktörer och för den tredje sektorn. Utåt såg det ut som om Sannfinländarna inte riktigt visste vad de skulle tycka om reformen.  Slutligen tog partiet det säkra före det osäkra och allierade sig med Centern.

Beslutsprocessen var i alla fall väldigt stökig. Om det inte var skådespeleri av den högre skolan, så var regeringen snubblande nära att falla på detta reformpaket.

Kommunernas roll minskar i framtiden. Kvar i kommunerna blir barndagvården, den grundläggande utbildningen, planläggningen, mark- och bostadspolitiken, näringslivsfrågorna, integrationen, kollektivtrafiken samt kultur-, idrotts-, ungdoms- och fritidsverksamheten.
Framtiden får utvisa om någon annan del av samhällsservicen utöver dessa kommer att överföras på kommunerna. Som det ser ut nu kommer åtminstone ansvaret för att sysselsätta långtidsarbetslösa att öka inom den kommunala sektorn.

Håkan Ekström