Arbetstiderna påverkar din hälsa

När arbetstidslagen förnyas är det viktigt att se till att alla arbetstagare har rätt till tillräcklig återhämtning, påpekar forskningsprofessor Mikko Härmä på Arbetshälsoinstitutet. I synnerhet gränserna för periodarbete är i dag väldigt slappa.

Nästan hälften av arbetstagarna inom FFC:s branscher har ett arbete med belastande arbetstider – alltså skiftarbete, nattarbete, periodarbete eller en kombination av dessa. Det visar FFC:s barometer över arbetsförhållanden.

Arbetstiderna påverkar vår hälsa mer än vi inser. Vi märker inte av riskerna på kort sikt och därför är det viktigt att det finns lagstadgade gränser som grundar sig på vetenskapen, betonar Mikko Härmä som är forskningsprofessor på Arbetshälsoinstitutet.

– Treskiftarbete innebär till exempel en förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Dessutom ökar risken för cancer, framför allt bröstcancer bland kvinnor och prostatacancer bland män.

Också om man inte arbetar natt så innebär för mycket arbete och för lite vila att hälsoriskerna ökar. Därför slår EU:s arbetstidsdirektiv fast att varje arbetstagare ska få minst 11 timmars enhetlig återhämtning per dygn.

– Elva timmar är en naturlig minimimängd som människan behöver för att återhämta sig, säger Mikko Härmä.

Enligt EU-direktivet ska den genomsnittliga arbetstiden vara högst 48 timmar i veckan inklusive övertidsarbete. Forskningen visar att risken för hjärt- och kärlsjukdomar som kranskärlssjukdomar, hjärninfarkt och typ 2-diabetes ökar när man arbetar mer än 50–55 timmar i veckan.

– Dessutom försvagas handlingsförmågan vilket leder till att arbetsresultatet blir sämre. Också risken för olyckor ökar, konstaterar Mikko Härmä.

”Skillnad på folk och folk”

Regeringen vill uppdatera arbetstidslagstiftningen och har därför tillsatt en arbetsgrupp där också representanter för arbetsmarknadsorganisationerna ingår. Gruppen ska vara klar med sitt arbete i juni.

I ett ställningstagande har Arbetshälsoinstitutet påpekat att de gränser som finns i EU:s arbetstidsdirektiv är befogade ur hälso- och säkerhetsperspektiv. Dessutom betonar Arbetshälsoinstitutet att antalet arbetstagare som utför så kallat periodarbete inte får öka.

För trots att den finländska arbetstidslagen i dag slår fast att den oavbrutna vilotiden måste vara minst 11 timmar per dygn, så gör man undantag för periodarbete. Där är den lagstadgade vilotiden endast nio timmar.

Periodarbete utförs bland annat inom vården samt inom hotell-, restaurang- och nöjesbranscherna. I periodarbete är arbetstiden högst 120 timmar under en treveckorsperiod eller 80 timmar under två veckor.

– I arbetstidslagen gör man på sätt och vis skillnad på folk och folk. Det finns begränsningar för skiftarbete, men ändå har man skapat skilda regler för periodarbete. Där finns ingen gräns för hur mycket man får arbeta under ett dygn eller en vecka, säger forskningsprofessor Mikko Härmä.

Han konstaterar att det finns människor som behöver nio timmar sömn per natt. Dessutom ska man hinna ta sig till och från jobbet, äta, sköta sin familj och sitt hushåll samt koppla av.

– Då räcker helt enkelt inte nio timmars dygnsvila till. Återhämtningen blir för kort.

De som utför periodarbete har vanligen också svårt att planera sin vardag för de kan få arbetslistorna på väldigt kort varsel och arbetspassen roterar inte regelbundet.

Minoritet har flextid

Även om Arbetshälsoinstitutet anser att det också i fortsättningen behövs lagstadgade gränser för arbetstiden och vilotiden, så vill man att det i högre grad ska bli möjligt att avtala lokalt om arbetstiderna. Men Mikko Härmä påpekar att det är viktigt att arbetstagarna kan påverka besluten och att man lyssnar på arbetarskydds- och arbetshälsoexperter.

Han tillägger att arbetstagarna och arbetsgivarna ofta avser olika saker när de talar om flexibla arbetstider. Arbetsgivarna vill att arbetstiderna ska anpassas till kundernas behov, vilket leder till att belastningen på arbetstagarna ökar. Arbetstagarna vill däremot att arbetstiderna ska anpassa sig till livet utanför arbetsplatsen.

– Det är viktigt att arbetstagarna kan påverka sina egna arbetstider inom vissa gemensamt överenskomna gränser. Vi har belägg för att det påverkar den upplevda hälsan och känslan av att man kan samordna arbetet och det övriga livet. Dessutom har det en direkt effekt på sjukfrånvaron och det finns ett samband till invalidpensionering och rentav till längden på arbetskarriärerna.

FFC:s barometer visar att 42 procent av FFC:arna har flextid eller arbetstidsbank. Andelen har ökat stadigt de senaste åren, men fortfarande har klart mer än hälften av FFC:arna arbetstider som inte flexar överhuvudtaget.

Gemensam planering

Inom FFC-branscherna är arbetsuppgifterna vanligen bundna både till en viss tid och en viss plats. Enligt barometern är 30 procent av FFC:arna missnöjda med sina möjligheter att påverka de egna arbetstiderna och skiften.

Av dem som gör nattarbete anser tre fjärdedelar att arbetet är belastande för hälsan, familjelivet, det sociala livet eller fritiden. Bland dem som har periodarbete är två tredjedelar av den åsikten.

Forskningsprofessor Mikko Härmä rekommenderar att man på arbetsplatserna tar i bruk en modell där arbetstagarna kan delta i planeringen av arbetsschemat. Det finns webbaserade verktyg för ändamålet.

– Planeringen blir en gemensam utmaning i stället för att vara chefens uppgift. Man lyssnar på varandra, tar hänsyn till önskemål och justerar enligt behov. Också arbetsgivaren tjänar på det, för det har visat sig att folk tar ansvar. Det är lättare att förstå att man ibland måste jobba besvärliga tider när man kan se att helheten inte fungerar utan kompromisser.

Många arbetsgivare har i dag skurit ner personalstyrkan till ett minimum och det bekymrar Mikko Härmä på Arbetshälsoinstitutet. Om någon blir sjuk ökar belastningen för dem som finns kvar, vilket i värsta fall kan leda till en kedjereaktion av sjukskrivningar.

– Speciellt i skiftarbete borde man ha en reserv som till exempel kan delta i utbildning om den inte behövs till annat. På papperet kan det se dyrare ut för arbetsgivaren, men i praktiken blir det ofta billigare än att låta folk göra dubbla skift. Mycket övertidsarbete gör att lönekostnaderna stiger – och om sjukfrånvaron dessutom börjar öka förlorar arbetsgivaren snabbt mycket pengar.

Jonny Smeds