Skomakarens läst: Ring, ring – Europe calling

I somras röstade britterna för Brexit, för att gå ur EU. Många av oss i Norden hade svårt att svälja resultatet. Storbritannien har alltid stått nära oss i Norden – engelskan, hela anglosaxiska kulturen, den torra brittiska humorn, de briljanta tv-serierna Javisst, herr minister och Javisst, herr statsminister (Yes Minister och Yes Prime Minister), Jane Austens klassiker, engelska fotbollsklubbar, den brittiska kungafamiljen. Engelska är fortfarande det första främmande språket i skolan i de nordiska länderna.

Även för många britter var det svårt att acceptera resultatet. Jag talade med många britter före folkomröstningen och de flesta trodde att det skulle bli tajt men att Storbritannien troligen skulle stanna i unionen. Varför kunde de inte förutspå slutresultatet? Många hade nämligen hänvisat till de problem som finns i Storbritannien – fattigdom, nedskärningar inom hälsovård och skola, invandring från länder utanför EU och fri rörlighet från de nyare EU-länderna – men ändå trodde de att det skulle bli ett ja. De ansåg att britterna är så trygghetsorienterade att folket i slutändan skulle välja att stanna i EU. Tryggheten blev också en viktig del av beslutet, men på ett helt annat sätt.

Vad var då den trygghet som britterna tänkte på när de röstade? Vad är den trygghet vi alla tänker på varje dag? EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker försökte svara på detta när han höll sitt linjetal i september. Han talade om två typer av trygghet – den yttre tryggheten, alltså skyddet mot bland annat terrorism, och den inre tryggheten, alltså de sociala rättigheterna.

Europeiska kommissionen lanserade nämligen i våras ett initiativ till en så kallad social pelare: att föra fram de sociala rättigheterna inom EU. FFC tycker att det är ett mycket positivt förslag, men jag skulle säga att förslaget tyvärr kom för sent med tanke på den brittiska folkomröstningen.

Den sociala pelaren kommer ändå i tid med tanke på till exempel Litauen där regeringen i två års tid har försökt skrota löntagarens och fackets rättigheter. Nu kan Europeiska kommissionen visa att EU verkligen är en social gemenskap. Jag är säker på att många EU-medborgare håller med kommissionen som vill ge mer utbildning åt lågutbildade och vill utveckla arbetarskyddet och arbetsrätten i unionen. Det är på tiden!

FFC:s ordförande Jarkko Eloranta föreslog i september att det införs en europeisk utjämningsfond. Det är ett initiativ som handlar om solidaritet – att man lägger pengar åt sidan under bättre tider och tar fram dem under sämre tider. Det är ett mycket bra förslag. Bland annat därför att vi inom facket i Norden inte vill ha en arbetslöshetsfond på europeisk nivå. FFC:s initiativ är en bättre och mer hållbar idé! På det sättet kan vi bibehålla våra nordiska arbetslöshetssystem men ändå vara solidariska med resten av Europa.

Katja Lehto-Komulainen