Ihalainen: Skäl att utreda möjligheterna till en ovanligt bred inkomstuppgörelse

Ordförande Lauri Ihalainen inför FFC:s fullmäktige den 14 maj:

– Vi kan konstatera att den gällande inkomstuppgörelsen har varit lyckad. Över en oviss ekonomisk utveckling byggde vi med det långa avtalet en inpo-bro. Det finns fullgott skäl att konstatera att de inkomstuppgörelser vi har ingått hittills har gett tillfredsställande resultat när det gäller såväl köpkraften och en rättvis lönepolitik som utvecklingen av arbetslivet och de ekonomiskpolitiska resultaten. Vi har sett till att alla löntagare har fått del av en gynnsam utveckling av löner och köpkraft.

– Då man beaktar de osäkra ekonomiska utsikterna, globaliseringens ökade konkurrens om investeringar och arbetsplatser liksom den höga arbetslösheten så borde målsättningen under den kommande avtalsrundan vara en exceptionellt bred och ambitiös inkomst- och arbetsmarknadspolitisk uppgörelse mellan de tre parterna. Den bör sätta fart på tillväxt och investeringar och därigenom också sysselsättningen. Genom den kunde man de facto dra upp ramarna för en långsiktig ekonomisk och arbetsmarknadspolitik för hela återstoden av valperioden.

– För den arbetsmarknadsstatus som FFC:s medlemskår har är det motiverat att söka ett maximalt långt avtalsskydd för våra medlemmar. Detta i tider av hårdare internationell konkurrens, nya utmaningar och de osäkerhetsfaktorer som är förbundna med dessa. I de viktigaste konkurrent- och grannländerna har man nyligen ingått ovanligt långa avtal med samma motiveringar.

FFC redo att utreda möjligheterna till brett avtal

– På basen av diskussioner i FFC:s styrelse föreslår jag nu för fullmäktige att FFC för sin del är redo att utreda möjligheterna till en ny inkomstuppgörelse i februari 2005 som stöder tillväxt, investeringar och sysselsättning, en rättvis ökning av löntagarnas köpkraft och ett bättre omställningsskydd. Arbetsgivarsidans allt hårdare attityder och avtalspolitiska mål som främjar ojämlikhet kan ändå leda till att det helt enkelt inte finns några utsikter för en bred uppgörelse. Därför är det skäl för förbunden att samtidigt bereda sig på att förhandlingarna kommer att föras på förbundsnivå.

Av kvalitetsfrågorna är omställningsskyddet viktigast

– Säkert är att löntagarnas skydd i uppsägningssituationer kommer att bli vårt viktigaste kvalitetskrav. Vi måste kunna förbättra löntagarnas omställningsskydd så att man bygger en bro från ett arbete till ett annat arbete istället för att löntagare som sägs upp från sitt jobb automatiskt blir arbetslösa. I kostnaderna för detta brobygge måste också det uppsägande företaget delta. Vårt mål är att man ska finna en väg till omplacering och utbildning så fort uppsägning hotar istället för att handfallet stå och invänta uppsägningsdagen. För att göra detta möjligt måste arbetsgivarna, arbetstagarna och arbetskraftsmyndigheterna tillsammans bygga sysselsättningsprogram för arbetsplatserna. En arbetare som går med i ett dylikt program för omplacering eller utbildning bör också kunna få en särskild tidsbunden omplaceringspenning ur utbildningsfonden.

Inkomstuppgörelse kräver regeringens aktiva insats

– Ingen bred inkomstuppgörelse är möjlig utan en betydande insats och aktivitet från statsmaktens sida. Det är motiverat att på ett vettigt sätt samordna löneuppgörelsen med skattelösningar som stöder köpkraften. Ifall målsättningen är en uppgörelse på längre tid än ett år, vilket jag tror, bör regeringen utreda möjligheterna att i detta sammanhang dra upp linjer för inkomstbeskattningen för hela avtalsperioden eller rentav för återstoden av valperioden.

FFC:s fullmäktige sammanträdde på Kiljavainstitutet den 14-15 maj 2004.