Medarbetaren: "Isen ska vara lika bra för alla"

Att vara hallskötare i en ishall handlar om mycket mer än att bara köra ismaskinen. Men visst blir det en och annan kilometer i den också.

Klubbikonerna Tomi Väkeläs och Håkan Hjerpes tröjor hänger från taket och på den bortre kortsidan börjar Sports hejarklack samlas trots att det är en stund kvar till nedsläpp. Hallskötarna tror inte att det blir slutsålt den här kvällen, men kanske 3 500 personer hittar hit.

Även om hallskötaren Ove Kvist tonar ner det, så är ismaskinen ett viktigt arbetsredskap och en väsentlig del av jobbet. Jag får förverkliga en av mina barndomsdrömmar och hoppa upp bredvid Ove och ge mig ut på planen. Vi kör en standardrunda som blir drygt en kilometer. Och jag måste konstatera att det är mycket svårare än det ser ut. Det gäller att manövrera den tunga maskinen väl och vara noggrann vid sargen. Om isen inte är bra kan det komma direkt feedback från spelarna – och ibland har sådana kommentarer också gjorts i pressen.

– Isen ska vara skarp men seg, säger Ove och jag måste medge att jag inte riktigt förstår vad han menar.

Istemperaturen ska dessutom vara olika beroende på om det är frågan om ishockey eller konståkning. Det är mycket att tänka på alltså.

När vi är klara med ismaskinen bär vi ut målen och fäster dem i isen. Jag får veta att målen byts ut varje år.

Johannes Waris

Läs hela reportaget i papperstidningen (Löntagaren 6/2015)