Rena rama vilda västern

Den grå ekonomin försämrar arbetstagarnas ställning och ärliga arbetsgivares verksamhetsmöjligheter. Den förvränger konkurrensen mellan företagen och verksamheten på arbetsmarknaden samt har en demoraliserande inverkan på betalning av skatter. Den grå och svarta ekonomin är kriminell verksamhet, som berör alla branscher.

I byggbranschen är den grå ekonomin en del av vardagen på byggarbetsplatserna. I praktiken är det omöjligt att övervaka underleverantörskedjor som består av tiotals aktörer. Fackföreningsaktiva inom Elförbundet efterlyser kurage av arbetsgivarna och hårdare tag av samhället.

I huvudstadsregionen finns det knappt en enda arbetsplats som har helt rena papper när det gäller den grå ekonomin, säger förtroendemannen Jari Räsänen. I höstas besökte Räsänen tillsammans med förtroendemannen Martti Lindfors och några funktionärer från Elförbundet byggarbetsplatser i Helsingfors. På nästan varje ställe upptäckte de brister i hur kollektivavtalet följdes. Rese- och dagtraktamenten eller kostnadsersättningar hade inte betalats och i värsta fall var lönen endast en tredjedel av vad som bestäms i kollektivavtalet.

Det framkom också att Helsingfors stad i vissa fall bygger bostäder och låter utföra elarbeten i dem med billig importerad arbetskraft.

– Resultaten var egentligen ingen överraskning, men det som förvånade oss var att det fanns en uppsjö av brister, säger Räsänen.

Lindfors och Räsänen misstänker att det också förekom annat fiffel än underlåtelse att tillämpa kollektivavtalet.

– Märkvärdigt många försvann på ärenden eller hade plötsligt insjuknat, när vi dök upp, säger Martti Lindfors.

Räsänen och Lindfors menar att situationen under senare år har blivit helt okontrollerbar. De första tecknen på en ekonomisk gråzon inom branschen kom i början av seklet, men då ansåg man ännu att det var frågan om ett marginellt fenomen.

– Nu talas det om saken vid varje fackavdelningsmöte, säger Jari Räsänen som är fackavdelningsordförande.

Elförbundet gör några gånger per år kontrollbesök på arbetsplatserna. Där har förbundet hjälp av kollektivavtalet för elinstallationsbranschen inom husteknikbranschen. Enligt det är underentreprenörer och företag som hyr ut arbetskraft skyldiga att till förbundets representant, som kan vara exempelvis en förtroendeman eller förbundets funktionär, ge uppgifter om lön och utförda arbetstimmar.

– Men uppgiften känns ändå övermäktig, säger Räsänen och Lindfors.

Underleverantörskedjor som gömmer tiotals underleverantörer och stor användning av utländsk arbetskraft är ett problem framför allt inom bostadsbyggandet och speciellt i huvudstadsregionen och andra större städer. Jari Räsänen och Martti Lindfors vill inte skylla problemet enbart på utländska arbetare och företagare. De är förargade över att en del av de finländska arbetstagarna också är beredda att göra avkall på arbetsvillkoren.

Alla finländska företag har inte heller rent mjöl i påsen. Räsänen berättar att nästan alla utländska företag i branschen har en finländsk samarbetspartner.

– Finländska företag drar nytta av att priser och arbetsvillkor dumpas. Det är ren och skär exploatering.

Talan som väcks om arbetsdiskriminering förfaller ofta i brist på bevis. I de fall straff döms ut undkommer företagaren med böter, som är små i förhållande till nyttan. I Finland har det också förekommit fall som har uppfyllt kännetecken för människohandel.

Den grå ekonomin kan inte stävjas utan att arbetsgivarna starkt engagerar sig i saken, tror Räsänen och Lindfors. I dag är det inte så, trots att man försöker bevisa motsatsen i festtalen.

– Alla vet att detta problem existerar, men ingenting görs på allvar.

De program som staten lanserat för att bekämpa problemet kvitterar Lindfors och Räsänen med ett småleende. Enligt deras mening har det hittills endast varit plotter med småsaker.

– Sanktionerna för brott mot den så kallade beställaransvarslagen är löjligt lindriga. Om beställare kan kassera in miljoner euro för att de bryter mot lagen, har sanktioner på några tusen euro ingen betydelse, säger Martti Lindfors.

Lindfors och Räsänen menar att det i praktiken är omöjligt såväl för fackförbunden som myndigheterna att övervaka långa underleverantörskedjor. En lösning kunde vara att den som beställer ett arbete bär ett ekonomiskt helhetsansvar för hela kedjan.

Viktigt vore också att samma krav skulle ställas på utländsk och finländsk företagsverksamhet. I dag gäller endast begränsad skattskyldighet för utländska företag som verkar i Finland i högst sex månader. Den här sex månaders-regeln kringgås genom att ett nytt företag alltid grundas med ett halvt års mellanrum.

FFC har föreslagit att den fasta verksamhetsplats som förutsätts för skattskyldighet borde inrättas redan två månader efter att verksamheten inletts. Det skulle underlätta övervakningen och göra det svårare att kringgå lagen.

Fackförbunden kan, enligt Jari Räsänen, i dagens läge inte göra mycket mer än beklaga situationen och väcka arbetstagarna att inse vilka problem den grå ekonomin orsakar.

– Blockad är det enda som i någon mån biter och den metoden har vi använt ibland.

I vissa fall skulle det hjälpa om fackförbunden hade rätt att väcka talan. Då skulle inte en enskild arbetstagare behöva processa mot arbetsgivaren.

När det gäller bekämpningen av den grå ekonomin är situationen sämst på arbetsplatser där endast få arbetstagare är fackanslutna och förtroendeman saknas. Ofta förekommer det mest missbruk på sådana arbetsplatser.

Jari Räsänen och Martti Lindfors tycker att det inte vore någon dålig idé om entreprenörerna skulle göra arbetsplatsbesök på samma sätt som fackförbunden. Varför kunde inte arbetsgivar- och arbetstagarparten göra besök tillsammans?

Martti Lindfors menar också att fackförbunden kunde samarbeta mer på arbetsplatser med arbetstagare från flera förbund.

– Byggnadsförbundet skulle vara en naturlig samarbetspartner för oss.

Pirjo Pajunen
Översättning Christina Tallberg